Ny fas!

Jag har varit tveksam, fundersam och faktiskt (stundom) ledsen denna vecka.
 
Det började i måndags. Jag hade en plan att åka till apoteket och handla allt inför operationen! Jag har fokuserat stenhårt på flytet, kanske glömt bort att också fokusera på operationen!?
 
På apoteket så hade jag ett motstånd att berätta för den hjälpsamma kvinnan vad jag skulle ha alla saker till. Hon måste ha förstått min tvekan att dela detta för hon frågade inte mig något utan bara hjälpte mig med att plocka ihop allt jag skulle ha. 
 
Efter jag betalat kom det bara över mig. Jag vet inte vad, men det blev så tydligt vad jag var på väg att göra när jag stod där med min påse med olika medicament i handen. Min plan var att fortsätta in till Malmö för att strosa i några favvis butiker, det var ju ändå lönedag.
Jag klarade att köra några hundra meter mot Malmö, sedan kom tårarna? Det gick inte att hindra. Tillslut fick jag vända och köra hem.
 
 
Vad är det jag ska göra? Avlägsna ett friskt organ! Det är min kropp som inte varit frisk! Tänk om jag ångrar mig? Har jag tänkt igenom detta?
 
Väl hemma kom dessa känslor över mig - från och till under hela kvällen!
 
Jag har fått tänka igenom allt, inte bara en gång till, utan tusentals gånger till!
Ja, jag kan ju flyta hela året ut kanske. Gå ner allt själv, men jag vet att jag med all sannorlikhet inte kommer att kunna behålla min viktnedgång. 
Jag har varit disträ denna vecka, känner mig rörig i huvudet och det märks på jobb och även hemma. Men det har varit nyttigt att få tänka över denna resa, om och om igen.
 
Idag på arbetet hade det visst spridit sig om varför jag ska vara sjukskriven ett tag efter den 4:e april. Nu är det visst inte bara arbetsgruppen som vet vilken operation jag ska göra, utan även människor vi dagligen träffar i verksamheterna. En kvinna var direkt, hon avrådde mig till att ta denna operation. Menade på att jag bör gå ner i vikt på egen hand och att ingreppet inte är positivt då man manipulerar både magsäck och tarm.
 
Det var väldigt intressant. Jag kännde hur hela jag inombords svajjade till. Det var samma tankar och känslor jag gått i sedan i måndags!
Men eftersom jag tänkt igenom detta om och om igen blev det ett bra samtal där jag fick lufta mina tankar och funderingar. 
 
Jag är i ett känsligt läge just nu, och jag måste säga att jag även njuter av det hela. För det måste också tillhöra helheten och resan mot ett friskare och längre liv!
 
Pax!
Jonaz
Camilla:

Fina, klokaste, snällaste Jonas, jag vill bara ge dig en lång bamsekram? Klart som sjutton att man får hjärnspöken, men låt inte människor likt kvinnan du mötte på ditt arbete påverka dig. Du har kommit så långt, funderat så mycket, vägt för och emot, funderat och analyserat: det här är ju för dig. Du har flytit så länge nu att du nog som du säger tappade tid och rum lite: men snart blir det av. Du talar om argumentet att operera bort ett friskt organ, men vi är sjukligt feta, våra magsäckar har inget stopp, säger inte åt oss att nu räcker det - det är ju inte friskt. Du har tidigare skrivit att du har problem med blodtryck om jag inte minns fel och själv fick jag höra att jag nu vid 22 års åker höll på att utveckla diabetes. Det är inte heller friskt. Absolut, din magsäck fungerar rent funktionsmässigt: den lagrar din mat, bearbetar den - men den gör inte dig frisk. Du ska bli frisk nu <3

Svar: Så sant! Jag har bara en sak att säga! AMEN! :D <3 Dig bästa Miss. C
Jonaz

Anette:

Men då! Det finns inte mer att tillägga . Föregående "skrivare" skrev allt .
Och jag vet , jag åt tabletter för högt blodtryck, jag hade både tabletter och insulin för min diabetes . nu har jag inget utav detta . Jag e frisk förklarad ..... jag ångrar inte en minut att jag har blivit op. Det enda jag ångrar är ... att jag inte gjorde op tidigare.... För nu vet jag ,att jag har gjort vad jag kan för att förlänga mitt liv med några år , jag är nu 50 år och firar snart 2 år som op . Du e ung , lev livet! Lite svammel , men så e de när jag skriver!
//Stor kram och massor av "Pepp"

Svar: Jo, jag hade nog inte räknat med att det blev lite känslomässig storm i början på denna vecka. Men är rätt cool nu igen. Jag vet vad jag måste göra för att bli friskare, so dont count me out dear Anette :DKanske ett par loppis-jeans i en juste storlek till senhösten hehe
Jonaz

shadaim12.wordpress.com/:

Kan bara hålla med föregående kommenterare , allt jag skulle skriva har dem redan skrivit.
stor kram till dig Jonaz.

Svar: Kram kram <3 & Tack :D
Jonaz

Maria:

De där känslostormarna kommer rätt tätt innan op.. helt normalt ;) men det kommer bli jättebra, har ju gått bra för de alla flesta eller hur? Ska bli roligt att följa din resa ! Ha en fin dag ! Maria

Svar: Tack Maria. Det är skönt att få läsa din blogg och få inspiration av din resa :D Hoppas du själv får en superdag!//J
Jonaz

Sara i Uppsala:

Hej!

Jag tror det bara är sunt att ha lite ångest om jag får säga det så. Det är naturligt och ger oss möjlighet att tänka igenom vad vi har inför oss när det gäller stora val i livet. Jag känner som dig - shit ska jag ta bort ett friskt organ, kanske kan jag klara det på egen hand, tänk om jag dör osv osv... Nu har jag träffat ett gäng härliga "systrar" på viktop.se som redan har gjort operationen och som det har gått bra för (ok en del komplikationer som tarmvred och stopp, men de lever och mår bra). Dom är mina vägvisare och inspiration.

Jag är fortfarande utredning och väntar på kirurgen så du har kommit längre än mig. Ska bli spännande att följa dig!

mvh Sara

Svar: Hej Sara. Kul att du hittade min blogg. Du har en väldigt bra blogg och det ska bli kul att följa din resa oxå. Jo, jag vet ju var mitt problem ligger, och det är inte i att klara av att gå ner, det har jag gjort åtskilliga gånger!
Du har helt rätt vad det gäller att få lov och reflektera över detta val. Det är nyttigt och jag är stolt och glad att jag är så nära nu!
Utan alla andras erfarenheter, mina bloggvänner hade det nog varit svårare. Man suger åt sig som en svamp när man har människor runt omkring sig som redan gjort denna operation och som idag lever ett liv med en kropp som ger nya signaler inför ett nytt liv.
Hoppas verkligen att du får gå den väg du vill!
Kram
//J
Jonaz

Hanna:

Du är så fin som delar med dig så öppet om dina känslor, tycker jag. Det är sjukt stormigt innan operationen, det är ju ett stort beslut och ingenting man kan ta tillbaka sen när det är gjort. Jag hade en fruktansvärd ångest och skärmade av mig från personer som jag visste skulle ha åsikter (min pappa fick inte veta förrän en månad efteråt tex), för jag pallade inte att sättas i gungning på det sätt som du beskriver. Innerst inne så visste jag att det här var min väg ut, men jag var livrädd för att någon annan skulle stänga dörren för mig. Lyssna på vad andra säger, men låt aldrig någon annan ifrågasätta ditt beslut. Du är sjukt modig och ansvarsfull som tar tag i ditt problem på det här sättet, du ska vara stolt! STOR kram, allt kommer att lösa sig till det bästa <3

Svar: Det stormiga vattenglaset har lagt sig nu :D Det är svårt att förbereda sig när man inte riktigt vet hur det kommer att vara. Svårigheten med att berätta för omgivningen, för mig, ligger i att jag har inte alla svar då jag är mitt i resan, inte framme (om man nu någonsin kommer ända fram) vid fler svar och erfarenheter.
Det är ju inte så att man bestämmer sig för detta en morgon och bara går och gör en gbp. Den dag jag sitter med ett normalt blodtryck, då ska jag åka jorden runt - fler gånger :D'
Kram fina Hanna xxx <3
Jonaz

\majja:

Stormen har lagt sig för tillfället, men jag lovar, den kommer att komma tillbaka och då är det ganska bra att ha gått igenom och ventilerat alla tankar både fram och tillbaka. Ju mer du tänker och funderar desto mer klar blir du över att detta ÄR rätt beslut.

Jag har 2½ år bakom mig som opererade och jag kan tänka fortfarande, ibland fler gånger i veckan, att jag undrar hur jag kunde göra en så allvarlig operation och faktiskt medvetet manupulera med min i överigt friska kropp. För jag VAR frisk redan innan open, jag hade inte högt blodtryck, diabetes eller värk. MEN jag var en jojobantare som till slut hade förstört min kropp om jag hade fortsatt som innan. DET var min SJUKDOM.

Idag känner jag ett lugn av att jag valde det här och jag är sååå tacksam att jag har fått vara frisk efteråt också. Idag ÄR jag den person jag fysiskt KÄNT mig som, men aldrig sett ut som. (Sen att hjärnan inte alltid hänger med är ju en annan sak.. ;-) )

Svar: Underbart att läsa ditt inlägg! Jag förstår att resan inte tar slut nu på torsdag, utan att en ny kommer att börja!Ser fram emot att få lära känna min nya mage, och mitt nya jag.
Tack än engång för dina kloka ord!
Kram
Jonaz

Kommentera inlägget här: